Det gick bra igår, med andra ord så fick vi en tid. Jag som hade laddat för ett riktigt häftigt samtal blev snuvad på konfekten…haha! Men tror ni att det blev nåt vettigt sagt?! Näpp! ”Man kan ha feber så där länge utan att det är nåt allvarligt” sa hon. Jaha? Ok? Dottern fick dock ta några prover och läkaren sa att hon skulle ringa om dom visade på nåt allvarligt. Ok, då är vi på ruta 1 igen. Vad gör vi nu då? Jag tar ett eget beslut och dottern får sluta med att sluta äta minipiller, nånstans tror jag att det är dom som är boven i det här hela. Jag tålde inte p-piller när jag var i tonåren och jag tror att samma gäller för min dotter. Så vi provar med det från och med nu.
För min egen del så har jag fått svar på varför jag mår dåligt med ledvärk och lätt feber. Jag reagerar jätte starkt när jag ska ha mens (har nämligen fått det inatt). Av nån anledning så blir jag sjuk när mensen kommer, det är som kroppen inte kan hantera hormonförändringen som sker. För när jag tänker tillbaka så har det varit precis så dom senaste 2 gångerna. Jag mår bra men är dock helt utmattad och lätt yr idag, jag känner mig som en öppen kran, suck. Blir till att äta extra järn igen.
Att få ett nytt hjärta är verkligen att få ett nytt liv, på alla sätt och vis. Mens har man haft sen man var 13år och nu vid 39 så får man lära om allt för inget är som det var förut, inte ens mensen….
Ha en bra dag och njut!
som Nasse sa. Och jag kan inget annat än att hålla med. Det blåser från sjön och tittar man på den så ser det riktigt kallt ut, men det är det inte. Varma vindar idag och det tackar vi för. Var till skogen med Svea och jag blir lika fascinerad varje gång. Jag hör hur det knakar i träden när vinden blåser, svamparna ser så underbart vackra ut, det luktar skog och höst och jag njuter!
Igår började kursen vardagslydnad för Svea och mig. Jag var jätte duktig….haha…mens Svea var en tonåring som bara ville leka och vara social…grrr…! Inte ett rätt hade hon! Instruktören var heller inte så jätte bra om jag får säga vad jag tycker. Hon kom inte med några som helst tips eller råd till mig och Svea utan vi skulle bara göra det som hon sa. Svea var i sitt esse. Hoppade, atackerade andra när dom var duktiga, och bara ville leka. Hon varken tittade eller lyssnade på mig! Kändes helt hopplöst! Tillslut så slet hon av kopplet och busade runt bland alla andra. Nu är det inte så att jag inte kan nånting, jag försökte verkligen med allt och jag hade nånstans hoppats att instruktören skulle komma och hjälpa mig med nåt annat tips eller råd, men icke sa nicke. Ingenting! Hon tittade inte ens på oss. Jag var besviken. Hoppas att det blir bättre nästa gång. Jag ska ge det tid. Skam den som ger sig!
Ledig dag och jag kan åter igen njuta av kaffe och bloggar! Guud va jag har saknat det här! Så, här sitter jag med lapptoppen i knät och bara njuter. Svea har varit ute och sover förnöjdsamt i soffan och jag har alldeles nybryggt kaffe i min röda Iittala kopp. Tystnaden är total. Det enda som hörs är knapprandet på tangenterna.. mmm… vilken njutning.